Slut
Klarblåa ögon möter dina bruna. Fruktansvärt naiv. Som ett barn. Allt ska bli bra tillslut.
Illamåendet påminner mig om att något är fel, att det finns något inuti mig som måste hostas upp.
Det är slut på vårat kapitel. Det är mitt fel. Jag behöver mer, behöver ombyte, klarar inte en fast grund.
Du skrämmer mig. Jag skyller på att du är mesig och tråkig. Du är bara stabil. Jag vet var jag har dig. Åtminstonde är det vad jag tror.
Jag tar dig för givet, det gör jag fortfarande. Mina gröna ögon lyser extremt blåögt mot dig. Min sjuka hjärna har på något sätt resonerat fram att det bästa sättet att lösa alla våra problem är att stöta dig så långt bort som möjligt.
Min hjärna tror att det kan vara uppfriskande, att det kan gör gott.
Jag kommer aldrig kunna se dig med någon annan. Det kommer sticka som ett svärd rakt igenom mig. In genom bröstet, ut genom nedre delen av ryggen. Rakt igenom.
Bajsbajsbajs
Kommentarer
Trackback
