Igår var nog en av de
coolaste,
grymmaste och
skönaste nätter i mitt liv.
Jag var på mitt livs första rave.
Jag hade ingen aning om var jag skulle, ingen aning om vad som väntade eller ens vem som höll i festen. Allt jag och mina vänner hade var ett telefon nummer man skulle ringa och lyssna på en kvinnoröst som stelt gav en krånglig vägbeskrivning. Men på vägen hittade vi en kundvagn, en kon och ett helt gäng av rikitgt sköna människor som också skulle till samma ställe. Vi packade ner människor i kunvagnen, körde race, välte och skrattade.
När vi började närma oss fick vi höra att polisen hade varit där, men vi gav inte upp. Vi fortsatte på vår tveksamma väg mot detta mystiska ställe, frågade folk som också skulle dit, ingen hade en aning om var man skulle.
Men tillslut var vi framme. Under en bro, i en tunnel hade man satt upp stängsel och plastpåsar för att göra väggar, man hade sprejat väggarna i tunneln med galna saker, fina färger och symboler, musiken dunkade så man hörde det flera hundra meter bort och lamporna blinkade.
Det fanns inte något annat än att dansa. Trots att jag inte ens tycker om techno så kunde man inte låta bli att dansa. Det måste varit såhär på den gamla goda tiden, det måste varit såhär våra föräldrar har festat, var det enda jag tänkte innan jag bara gav mig in i musiken. Det var en sån skön blandning av folk i alla åldrar, ingen dömde någon annan, man fick dansa hur fan man ville och det var inte meningen att man skulle vara snygg, man skulle bara ha så jääävla kul. Och ja, kul hade jag verkligen. Vid fem på morgonen hade den sköna old school technon bytts ut mot modernare, inte lika tung musik. Vi tappade rytmen och började röra oss hem samtidigt som vi pratade om hur nästa fest kommer bli, jag har verkligen hittat min grej.
'
Bild tagen från google
