Honestly No Idea!

Sitter i mitt mörka och mysigt inredda rum mitt i natten och låter tankarna snurra iväg på egen hand och trassla in sig i varandra.
Jag låter Jocke Berg i Kent ljuda ut sina texter och fylla hela mitt rum med alla olika toner som tillsammans skapar en stämning som inte riktigt går att ta på.
Jag har en konstig känsla i mig. Jag vill skrika samtidigt som jag vill gråta, men inte med panik och inte med den där klumpen i halsen som annars så ofta söker sitt grepp runt min strupe. Jag vill snarare skrika och gråta samtidigt som jag ser hur allt jag någonsin varit försvinner. Jag vill flyga iväg från vad som är nu och jag vill bli en helt okänd, skapa ett eget utseende och ett eget hem. Skapa ett eget liv.
Samtidigt blir jag helt panikslagen av tanken. Jag har redan gjort det så många gånger, jag har som jag redan sagt rymt mellan olika städer, börjat nya skolor, fått nya kompisar och förlorat gamla.
Jag vet inte riktigt vad jag vill och varför jag så gärna vill fly med den här känslan som bubblar i mig. Det känns som att jag snart ska spricka om jag inte samlar mina tankar.
Tankarna är överallt och känslorna med dem, det stormar i mig och jag vill bara flyga.