Min kusin.

Jag är arg. Jag är arg och jag är ledsen. Trots att jag kanske inte har någon rätt till det. Kanske har folk handlat som en normal skulle göra, men jag tycker det är fel.
Jag har en kusin som jag har växt upp med. Hon är ett år yngre än mig och så fort jag kunde sitta var min instinkt att hålla nappflaskan till henne när hon skulle äta. Vi bråkade om pussel, målatböcker och dockor, vi delade hemligheter och vi sov över. Vi var inte som kusiner, vi var som syskon.
Men någonstans på vägen gick det utför, jag har alltid vetat att jag måste skydda min kusin, men jag har aldrig riktigt förstått vad jag ska göra.
Nu sitter hon inlåst på ett psykhem. I början hade hon bara två samtal om dagen och det var till hennes nära familj, inte till hennes kusin. Människorna där har stulit hennes adresser och massa annat, lagt ner sina smutsiga trosor i hennes lådor och tagit hennes rena.
Under tiden passar hennes mamma, min faster, på att skaffa en ny familj. Hon har varit tillsammans med den nya mannen i några år, i lördags fyllde deras nya dotter typ tre år(eller något) och i söndags fick de ett nytt barn. Trots att hon är över 35 och har en dotter som behöver henne mer än någonsin så går hon och skaffar en ny familj, byter till och med efternamn och försöker få min kusin att göra likadant, men hon har vägrat. Ändå tills nu, när hon också vill låtsas att hon är med där innifrån sitt fängelse.
Jag vet inte varför jag reagerar som jag gör, men jag känner mig helt enkelt sviken. Jag vill göra något åt min kusins situation, men jag vet att hur jag än kommer prata med henne och hur jag än kommer försöka hjälpa så kommer jag hamna där i skiten med henne.
För så går det när jag försöker hjälpa människor som inte går att hjälpa, jag känner mig värdelös och slår i botten tillsammans med dem. Men det är ju för fan min kusin!
Kanske är det därför jag är arg, för att de verkar ta de så lätt. De har gått vidare och har inte ens en plan om hon skulle komma ut. De verkar inte berörda längre. Medan jag, ja jag vet inte, känner mig hjälplös.

Kommentarer
Postat av: Rebecka

COOL blogg!!



CHECKA in min lilla blogg som inte har så mycket läsare! kommentera gärna något och om du har något tips hur jag kan få fler läsare, som du, så tipsa gärna!

KRAM!

2012-07-24 @ 20:11:24
URL: http://collinbecka.blogg.se/
Postat av: Daniella

Nej gud vad hemskt! Jag skulle också ha försökt hjälpa min kusin om hon betydde mycket för mig, och som du säger som att vara syskon. Och jag hade nog gjort samma sak med mina andra kusiner som jag inte står nära med.. Vilken jobbig situation! :/

Hoppas att det löser sig!



Svar: Tack för tipsen, ska börja använda silkesdroppar ^^ Jag håller med när det gäller sånna bloggar, eller ja halvt. Jag tänker blogga om mitt liv, men tänker skippa en del grejer som skolan, eftersom det är tråkigt XD Men jag tycker verkligen om vissa personers liv, t.ex. Fokis, men kanske för att jag är så insatt i den asiatiska kulturen! Jag älskar bloggar som är asian-inspirerade och sånna bloggar som bloggar mycket om tankar och åsikter! Din blogg verkar väldigt bra, du bloggar mycket om sånt :) Jag försöker blogga om sånt, men jag vill inte att det ska sluta med en massa konstiga inlägg om hur mycket jag hatar mitt liv ^^



Tack så mycket :D Din design är också jättefin :) Har du gjort den själv?

2012-07-24 @ 21:52:28
URL: http://daniellas.webblogg.se/
Postat av: Sara

Hej kära du!

Jag förstår hur det känns, det fina med din blogg är att du beskriver känslor så bra.



Men det med hennes familj, jag vet inget om dem eller särskilt mycket om eran relation. Men har du tänkt att det kanske är så hennes mamma handskas med situationen? Att rycka sig in i ett annat liv med andra, kanske mindre bekymmer?



Kram, jag hoppas det finns någon lösning till det hela!

2012-07-24 @ 23:41:30
URL: http://aug.blogg.se/
Postat av: Jenny!!

Hej! Fin blogg! Vill du göra ett bloglovin' byte?

Kram!

2012-07-25 @ 00:20:34
URL: http://jennyvarjedag.blogg.se/
Postat av: Foxwoman

Härlig blogg du har. Hoppas du haft en bra kväll / Kramar Foxwoman.

2012-07-25 @ 00:26:59
URL: http://foxwoman.blogg.se/
Postat av: Emma

Finfin blogg du har!



http://emmaa.blo.gg/2012/july/anmal-dig.html anmäl dig gärna på dagens blogg! :)

2012-07-25 @ 04:41:15
URL: http://emmaa.blo.gg/
Postat av: Maria

Det låter hemskt! Du måste vara otroligt stark som står ut med sådant här.. Hur går det med boken förresten? :)

2012-07-25 @ 10:07:30
URL: http://mariaw.blogg.se/
Postat av: Lena Lindroth

jaha hehe :P säkert inte många som tänker på?.. Jag kan säkert hjälpa dig hitta fräsha bakgrunder som är större om du vill?



Åh tack så mycket :D

2012-07-25 @ 14:31:58
URL: http://lenalindroth.blogg.se/
Postat av: my

Gumman!

Oj, man vet inte vad som händer bakom de murarna som finns där förrän man får höra det själv. Eller vara med om det precis som du. Jag kan tyvärr inte säga att jag förstår hur du känner, för det gör jag inte. Men jag vet hur jag skulle reagera om det var någon i min familj som blev behandlad sådär!

Usch!



kram!

2012-07-25 @ 16:16:25
URL: http://myeeklundd.blogg.se/
Postat av: Kimberly Engqvist

Haha lite komiskt är det allt! Men tror verkligen inte att vi är ensamma om att känna så här och även tänka på detta sätt. Har många läsare under mina blogg-år som kan känna att dom ''äntligen'' fått ord för sina tankar. Läste det där om din kusin, känner samma här, har en lillasyster som sitter på ett sådant hem just nu, hon har även Autism och jag är den enda i familjen som fortfarande kämpar.



Jag minns hur det var att vara lämnad ensam. Det är den största anledningen till varför jag inte låter henne gå igenom detta själv. Det är inte så svårt att försöka hjälpa till att bära en annans börda, speciellt inte om det är någon som står en nära. Hur ont det än kan göra i vissa tillfällen, hur nere på botten man än kan hamna, kommer allt vara värt det. För att man trots allt finns där. Det kanske inte verkar som så mycket att göra, men det betyder enormt mycket för personen man försöker hjälpa.

Postat av: Mimmi

Nej vad hemskt. Jag förstår känslan av att känna sig hjälplös när man vill hjälpa någon i sin familj. Och det måste kännas fruktansvärt när det gäller din kusin som du verkar stå så nära! Jag kan knappt föreställa mig hur det hade känts om det varit min kusin.

Hoppas det löser sig, och glöm inte att hon behöver dig (särskilt om hennes närmaste familj beter sig såhär) och ge inte upp om att få prata med henne.



Kram

2012-07-28 @ 12:58:40
URL: http://fotoflimmer.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0