Självdestruktivitet.

Idag hade jag tänkt dela med mig av en av mina mest personliga saker, något som inte många i min omgivning vet om eller har fått se. Jag hade tänkte dela med mig av min historia om mina ärr på min handled.
Jag vill börja med att säga att jag skäms så otrolig mycket över vad jag har gjort mot mig själv och jag hatar att behöva bära en massa fula armband för att dölja dem. Jag hatar att vara rädd för att armbanden glider bort och blottar vad som gömmer sig därunder och jag hatar att jag inte vet om mina vänner skulle tyckt att jag var ett freak om jag började vara öppen om att jag faktiskt en gång i tiden mådde så dåligt att jag sökte distraktion hos rakblad.

När jag var runt tolv år gammal hade jag en vän som gick igenom en jobbig tid. Hon hade börjat skriva konstigt negativa texter, pratat om att hon inte ville leva mer och färgat håret svart. En dag kom hon oxå med ett bandage runt handleden. Efter lite tjat fick jag henne slutligen att ta av det och under fanns det små rispor som knappt kommit så långt in att det hade börjad blöda. Trots allt sa hon att det hjälpte mot det där som gjorde ont i henne.
Detta var första gången jag kom i kontakt med självdestruktivitet. Självklart blev jag rädd då, men trots detta satt jag ändå på mitt rum något år senare och gjorde samma sak. Jag minns att det i början handlade om att jag ville förstå varför jag mådde så dåligt, därav hittade jag på att om jag nu skadade mig själv så fanns det en anledning  till att det gjorde så ont i mig. När blod rann fanns det en anledning till varför man skakade och mådde lite illa.
Självklart skrämde jag mig de första gångerna, men det fanns ändå någon fashinerande med att kunna ta makten över sina tankar i de få sekunderna och se blodet droppa. Såren blev djupare och djupare och när jag började utveckla panikångest satt beroendet fast djupt i mig. När hjäirtat började bulta och paniken steg i mig var rakbladen det enda jag kunde söka mig till för några sekunders stillhet. Men mer än några sekunder hjälpte inte den fysiska smärtan.

Tillslut var det en väldigt viktig person till mig som kom på mig. Han såg mina ärr och tvingade mig förklara var de kom ifrån. Jag skämdes så fruktansvärt mycket. Jag hade aldrig känt mig svagare i hela mitt liv, och jag hade aldrig tänkt att det skulle gå så långt. Jag ville inte vara en av de där tjejerna som bara sökte uppmärksamhet med hjälp av sår på armen.

Den här personen hjälpte mig trots allt igenom allt. Jag började på medicin mot mina ångestattacker och kunde därigenom börja koncentrera mig på att jobba mot mitt beroende av rakbladen.

Nu har det gått lite mindre än ett år sedan jag skadade mig själv. Och trots att suget kommer ibland och jag även får lida igenom små ångestattacker ibland vill jag aldrig hamna där igen. Jag ska fan aldrig skada mig själv.


Kommentarer
Postat av: sabina - följ mitt liv som 14-åring

Hej! jättefin blogg! kika gärna in min blogg och kommentera vad du tycker ! kramis! <3

2012-07-08 @ 12:35:16
URL: http://saabinaamehmedovic.blogg.se/
Postat av: Agnes Sandvall

http://agneskristinasandvall.blogg.se

Titta gärna in.

2012-07-08 @ 13:16:28
URL: http://agneskristinasandval.blogg.se/
Postat av: Angelica Leptin

Alla har vi tuffa tider, vissa är tuffare än andras. Men det är ändå bra att du insåg och fick hjälp innan det var försent. Du har bara ett liv, var rädd om det och ditt liv kommer vara rädd om dig. Om du någon gång känner att du behöver prata med någon så finns jag här :)

2012-07-08 @ 13:59:51
URL: http://angelicabarcelona.blogg.se/
Postat av: Anonym

Skönt att det är någon annan som har känt likadant som jag känner nu. Jag har gjort det i några månader, sedan mars. Men jag har inte gjort den så många gånger. Det är så konstigt att vilja göra det så sjukt mycket men ändå veta att det är så fel och dumt. Jag har aldrig hittat en svensk blogg som skriver om detta, så det känns bra att någon tar upp ämnet! Får man fråga hur gammal du är? Hittar inte om det står någonstans!

2012-07-08 @ 14:39:05
Postat av: Linii

Sv: aa, pga det har jag blivit en stark och självständig person, och det är jag ändå glad för! Skulle aldrig låta nån/nåt trycka ner mig, pappa har också lärt mig att ta mig över alla hinder och stå på mig. Jag har lärt mig att leva mitt liv för MIG, och att aldrig låta någon säga hur jag ska leva det :) Ha de bra, kram!

2012-07-08 @ 17:10:40
URL: http://liniiplace.blogg.se/
Postat av: Fantasy Realm ~ en fantasyblogg

Du skriver väldigt bra :)

2012-07-08 @ 17:21:06
URL: http://fantasyrealm.se
Postat av: Emma (:

ljuvligt att höra att du aldrig mera vill hamna i den situationen igen (: du har det inte lätt (: det vet vi alla (: kram <3

2012-07-08 @ 18:07:57
URL: http://wordu.blogg.se/
Postat av: I am Baam ♡ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Vad fint att läsa hur du klarade dig igenom allt. You see, att man visar svaghet betyder inte att du inte är stark. Trots det dåliga med att skada sig själv så är det ju endå en ganska så stark handling.

Du är dock verkligen en inspiration för de som sitter i samma båt.

2012-07-09 @ 16:54:37
URL: http://iambaam.blogg.se/
Postat av: klara

du är stark!

2012-07-10 @ 01:01:15
URL: http://knaper.blogg.se/
Postat av: Anonym

måste bara få ur mig något när jag läser det här. jag förstår inte varför du skäms. jag har gått genom liknande saker genom åren men jag skäms inte för vad jag gjort, det är en del av mig och ett sätt som jag överlevde på. som jag läser och tolkar skar du dig inte för att dö utan för att överleva, att kämpa för livet oavsett ärr eller inte så tycker jag det gör en stark och ger något att minnas och vara stolt över.

2012-07-11 @ 13:55:14
URL: http://fashiontwisted.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0