Skugga

Jag är nervös. Och jag kan inte sätta fingret på vad det är som är där. Vad är det som ligger under min hud och kliar? När ska mina personligheter enas och bestämma sig för vad jag är? Konflikt konflikt konflikt. Jag är så medveten om att det är så, men tillbaka skriker jag bara maktlöshet. En skugga skrattar mig rakt upp i ansiktet. Jag skäms över mig själv och knyter nävarna i fickan igen. Jag har många gånger i desperation försökt skriva om det. Jag tror jag hoppas på att försöka finna om vad i mina texter. Om jag bara skriver tillräckligt många ord kommer jag kunna hitta lösningen mellan raderna. Omedvetenheten kommer lysa igenom likt morgonsol en sommarmorgon bakom sommarstugagardiner. Alla svar kommer finnas därbakom och livet kommer bli enklare, mer begripligt. Det enda som lyser igenom mina gardiner nu är nervositeten. Och ovissheten infinner sig liksom en gammal vän man egentligen aldrig valde själv. 
 
Jag är trött på dessa jävla texter. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0